Det blev ingen lunch med Daisy idag, hon blev tvungen att göra lite annat, men jag har en mycket bra dag ändå! Nästan lite skönt efter den här veckan och förra veckan att bara få sitta på ett fik i min ensamhet igen. Är tillbaka på Temple Guiting (som jag tror att jag lärt mig uttala nu; [gajting] skulle jag vilja påstå att de säger) Pantry och äter lunch och dricker kaffe. I en jättemysig kabelstickad tröja med polokrage, ett par leriga kängor från höstpromenaden och med väskan fylld av både dator och ritprylar för att kunna sitta här och pyssla hela eftermiddagen. Faktiskt väldigt bra planerat med tanke på att Birgitta och jag precis bestämt att vi ska åka hem till henne när hon slutar jobbet här. Då kan jag sitta här och göra lite av varje tills hon slutar. Har satt mig i soffhörnet. Det supermysiga soffhörnet, det enda som saknas är att de ska tända kaminen… Juldekorationer har börjat komma upp (de säljer ju dessutom sådant i sin inredningsbutik), det står nötknäppare i fönstret och på spiskransen, adventsljus stöpt som en krans med fyra ljus, med namnet ”Lucia” står i fönstret bakom mig ihop med ett ris pyntat med julgranspynt.
När jag kom hit började jag med att gå promenadslingan de pratat om att de har, men som jag inte tagit mig tiden att gå. Den börjar med att man promenerar genom byn Temple Guiting, och bland annat går förbi kyrkan. Jag bara skymtade kyrkan i uppfarten mot den mellan träden, och kände att jag nog måste gå upp och titta på den. Kom upp emot den och såg att landskapet öppnade sig bakom den, gick förbi den och fick en sådan fantastisk utsikt. Ett höstigt engelskt vykort. Röda, orangea och gula nyanser som sprakade i solen i de där böljande kullarna. Får, så många fluffiga små får hela vägen. Ett par enstaka träd utplacerade på kullarna som kastade längre skuggor någonstans. En stenmur och en trädgrind. Bara så vackert. Fortsatte promenaden, genom en smal höstallé, solstrålar, landskapet öppnar upp igen, där lite längre bort en lövskog i brinnande orangea toner, genom en grind. En större traktor som besprutar något ärtliknande, en porlande bäck, en häst som kommer fram och hälsar. Klappar på den där mjuka bruna mulen och tänker igen att det vore roligt att rida. Ja nä men jag är kär. Lika kär i det här engelska landskapet som jag trodde att jag skulle bli, och lite till. Blir lika fascinerad varje gång över hur fantastiskt vackert det är. Alltså bara vägen jag kör till jobbet varje morgon är helt otrolig bitvis. Sådär så att jag verkligen borde ta med mig kameran en morgon och stanna och fota på de bästa ställena.
Jag kommer tillbaka till caféet och går in, servitören hälsar glatt och när jag frågar om jag får sätta mig i hörnet (för det är egentligen dukat för fyra personer, vilket kanske inte gör det helt legitimt för en ensam att sätta sig där tänker jag?) så säger han att det är okej och kikar in i köket för att säga till Birgitta att jag är här. Hon kommer ut en sväng och pratar lite innan hon måste in i köket igen. Jag sätter mig med min dator och beställer in mig en lunch. Det kommer ett sällskap på sex eller åtta personer tror jag, tittade inte jättenoga, däremot hör jag dem. En av kvinnorna recenserar hur fartbild hon blir i sin Land Rover jämfört med Porschen. Bara så ni vet, tydligen blir man mer fartblind i Land Rovern, den sitter man lika bra som i en soffa i, medan Porschen inte riktigt har den komforten, så man känner mycket tydligare när man kommer upp i lite i hastighet. Går inte att köra lika fort på de här små landsbygdsvägarna med Porschen. Om man hade det problemet. Mannen bredvid henne hade provkört en Ferrari i veckan (sällskapet gav ifrån sig ett ”ooooh”), men det var ju en äldre variant och heller inte så lätt att köra faktiskt. Tråkigt för honom. Sedan gick de över på att någon av deras bröllopslöften missuppfattats så då slutade jag lyssna.
Birgitta kommer ut till mig en sväng igen och föreslår då att jag ska följa med henne hem till byn hon bor i och gå en sväng till puben. Vem tackar nej till ett sådant fantastiskt engelskt erbjudande? Inte jag i alla fall! Så jag satt och skrev, åt en kakbit och drack en kaffe medan hon jobbade klart och sedan tog vi våra bilar till Beckford. Lite knöl med min bil, men hennes son lyckades nog lösa det. Ska få en extra kik av Harvey imorgon (jobbigt) och hoppas på att det inte är något för allvarligt (som parentes, Harvey kan väldigt mycket om bilar, så det är liksom inte bara hämtat ur luften att han ska hjälpa mig att titta på den). Gick till puben och tog en (alkoholfri) öl. Åt rosmarinsmandlar och salt- och pepparcashews. Väldigt trevligt. En mycket bra söndag!
