Sitter på Arlanda på väg till England och Cotswolds! En snäll vän som gick upp på tok för tidigt för att köra mig till tåget i Katrineholm, en lite mindre förvirrad (fortfarande smått förvirrad dock) väg än sist mellan Centralstationen och Arlanda Express, och en oförskämt smidig incheckningsprocedur så sitter jag här. Med min latte nästan uppdrucken och en liten fundering på om jag ändå skulle tagit den där croissanten.
För det var ju det där med att unna mig en latte i livet i höstas blev en grej. Och att croissanter på kontoret varje måndag också skapade något.
Hur som, en vän jag kastade ur mig till om hon skulle med började sitt svar med ”ABSOLUT” på ett sätt som för en liten liten halv sekund fick mig att tro att hon faktiskt skulle haka på ”inte Anna. Vem fan åker till England i NOVEMBER?!”. Jaja. Jag förstår hennes poäng. Men det är också bra tokigt mysigt i England i november kan jag tala om. Man kan krypa in på något fik med en brasa efter en höstig promenad, fika eller ta en lunch och bara sitta där och mysa.
Och ja. Ibland funderar jag också på varför jag åker. Om det bara är onödigt. När i princip alla tittar på mig med förväntan eller skeptisism och undrar vad jag ska göra där? SÅ länge? Herregud, 12 dagar tror jag det blev när jag räknade efter, det är väl ingenting? Jag kommer ju vara hemma igen innan jag hunnit dit. Jämfört med fyra månader. Men ja. Antar att jag känner att folk har någon förväntan om att jag ska göra storverk, flytta dit, bli känd modedesigner. Det kanske de inte alls har. Men det är känslan. För varför åker man till England så många dagar i NOVEMBER om annars? Ligger antagligen hos mig. Jag är väl för hård mot mig själv. Jag kan faktiskt få åka dit utan att producera något. Eller? Det får jag väl?
Jag åker för att jag lovade mig själv att hålla kontakten med området. För att jag trivdes förbannat bra. För att jag inte vill tappa mina vänner där, eller känslan jag har där. För när det dröjer för länge kommer den där krypande känslan över att det också är bekvämt att vara hemma. Och varför ska jag lägga pengar på att åka dit? Igen? Den finns där. Hundra procent.
Därför att jag också vill göra något kreativt. Jag vet inte precis vad eller hur, men jag vet att hemma blir det inte samma sak. Inspirationen finns inte där. Det bortprioriteras, oavsett hur lätt det är att bara sätta sig vid skrivbordet och rita lite. Varför ska det vara så svårt? Att skriva blir ju verkligen inte av, vad ska jag skriva om hemma? Hur mycket stök det var att slå upp en kabel? Eller vad jag käftade med killarna på Ahlsell om den dagen? Hur mycket jobb det var med fodermixern jag satte in förra veckan? Där hade det i och för sig funnits något att skriva om kanske. Där fick jag fika och lunch varje dag. Sjukt bortskämd.
För när jag satt där på Cozy Club i Cheltenham i maj och kände hur kul jag tycker att det är att resa, skriva och fota, så lovade jag mig själv att göra just det. Bara för att det är kul. Att det är okej att jag kanske till och med tycker att det stundvis är roligare än att rita och måla. Fast att jag egentligen inte behöver bestämma mig. Jag kan få göra båda. Och jag kan få göra det bara för att det är roligt. Det behöver inte ”bli” något.
Jag har ju alltid tyckt att det här är fantastiskt kul. Att skriva. Framförallt om resor. Nya Zeeland startade ju något. Efter den resan skulle jag bli resejournalist, har jag sagt det? Sökte till och med utbildningen i Kalmar. Men tackade nej. Minns känslan av att betygen faktiskt betydde något dock. Allt slit för de höga betygen gjorde nytta där. För en utbildning som jag då visserligen inte gick, men ändå. Hög intagningspoäng och det var egentligen inga problem.
Mycket analys här nu känner jag, är någon intresserad av detta? Men till er som tittar på mig sådär och undrar vad jag ska göra förstår kanske varför jag inte har något klart svar? Jag vill inte heller ha något klart svar, jag vet inte. För jag vill inte lägga några krav på mig själv att jag ska hinna med det ena eller det andra när jag är där. Det får komma som det vill.
Jag har hyrt en bil, ska bo hos Birgitta första veckan, nästa helg blir det Sophie och London. Har som mål att styra upp hemsidan, känna efter lite vad jag vill, bara va, gå, titta, dricka kaffe, skriva, ta fram min kamera, umgås med vänner där, sitta på mina favoritställen.
Var rädd att jag tappat lusten att skriva, blir det några blogginlägg? Vem vet. Det kanske inte finns där längre. Vad ska jag skriva om? Ha! Skulle göra ett litet inlägg på Instagram, blev automatiskt alldeles för långt. Kanske ändå finns kvar där inne då.
Tänker att jag eventuellt ska uppdatera med inlägg som ligger kvar sen förra resan när jag hade alldeles för många planer för att hinna med att lägga ut och redigera bilder. Vi märker!
Kul att ni läser och följer, har förstått att det inte bara är Mamma och Mormor som läser och uppmuntrar, tack!
P.S. Lite nervös för att hämta den där hyrbilen. Hitta dit, inte bli avlurad varenda korvöre, köra ut på fel sida vägen. Det löser sig ju. Men ändå lite nervös. D.S.