Kände att det skulle bli lite skönt att komma hem. Såklart är det väldigt kul att vara i England med. Men kändes ändå som att det också skulle bli skönt.
Satte mig på planet och tittade ut. Ett regnigt Heathrow. Fick ett sms precis lagom när vi skulle borda av Sophie att hon önskade mig en bra flight och att hon redan saknar mig. Saknar henne redan också. Tanken på ett regnigt, kallare, Arlanda kändes inte lockande. Helt plötsligt ville jag inte alls hem. Vad ska jag hem till? En tom lägenhet, upp tidiga morgnar och en stress över att redan ligga efter inför jul? Mysigt med jul? Eller bara jobbigt? Mysigt. Jag tycker nog egentligen att det är mysigt. Men det är mer delat sen jag och Hjalle delade på oss. Det är mysigt att ha någon att dela jul, mellandagar och nyår med. Så enkelt är det. Himla med ögonen med på middagen när någon blir långrandig, någon som bara står ett snett steg bakom när man får frågor man egentligen inte har någon lust att svara på. När man fått nog och bara vill åka hem och gömma sig hemma.
Jag behövde verkligen de här dagarna i England. De har varit väldigt välbehövliga. Livet känns lite roligare. Inte riktigt lika grått och tråkigt. Det hade inte gjort något att få vara där en stund till. Ta en promenad till på en kulle. Bara att stå sådär lite högt och se ut över kullar som böljar, åkrar som skiftar och brer ut sig. Jag vet inte. Ger ett lugn. En känsla av att kunna andas. Ta en kaffe till med Sophie. Prata om livet med Birgitta.
I lördags blev det London med Sophie, vi tog en buss tidigt så vi skulle få ut så mycket av dagen vi bara kunde! Började med brunch på en restaurang i ett himla mysigt kvarter, fasaderna hade olika färg för varje butik eller fik, en rosa, en blå och en svart. Fina bilar som parkerade utanför. En gul med dörrar som öppnade sådär uppåt, framåt. Ett tjejgäng som satt på uteserveringen, drack kaffe och rökte. Ett par kollegor med varsin laptop. Bredvid oss ett franskt par, där kvinnan hade förlovnings- och vigselringar som glittrade alldeles förskräckligt. Ska jag någon gång gifta mig igen önskar jag mig en sådan. Tack. En fluffig latte och pocherade ägg.
Lagom när vi skulle gå kom det två svenska tjejer och satte sig, där är det lite skönt att vara med en engelsk tjej. De kanske misstänkte att jag var svensk ändå. Men de kan knappast veta. Man blir av någon anledning mer anonym då. Det märktes också att de hade inställningen att ingen förstod dem. Vilket jag förstår och jag resonerar likadant ibland. Dock lite farligt i London tänker jag. Är svårt att inte le lite när man hör dem.
Vi traskade sedan till Buckingham Palace, vinkade till kungen, konstaterade att det är konstigt att de inte längre har en drottning och gick vidare till Trafalgar Square. Gick ett varv på en julmarknad där, provade goda ostar och chutneys. Covent Garden. Tittade i små butiker, gick på hantverksmarknad och drack ”mulled Bellini” från The Prosecco Van. Fördelen med att åka buss. Alkohol är inga problem. Juldekorationer, klädda granar, mistlar, ett par som spelade fiol.
Efter en del beslutsångest hittade vi tillslut ett ställe för lunch. Lite avsides, inte lika dyrt som mycket annat och hur bra mat som helst. Väldigt gott. Värt beslutsångesten. Och vi satt ute. Alltså det var lite kallt. Lite kallt var det. Men vi satt i varsin tunnare jacka och bara ett lager under. 12e November. Värt att noteras. För kaffe letade vi upp Oxford Street och Starbucks. Köpte en take away och gick längs med gatan upp. Med sikte på busstationen. Vi var nog rätt trötta i fötterna båda två vid det här laget, men det gjorde inte så mycket. Så mycket fint att titta på. Byggnader, folk, julbelysning. Stämningen i London är verkligen trevlig. Har inte varit där sen jag var ish 15, så det var jättekul att komma tillbaka.
Satte oss på en pub utanför stationen, ute, tog varsitt glas bubbel och skålade för en jävla bra dag.
Söndagen blev en lugn söndag. Tog oss ner till stan, hittade en kaffe och en sausage roll och tittade på paraden för Remembrance Day. Så många som samlats utanför kyrkan för att lyssna på vad som sades och spelades. Hedra de som offrat sina liv i första och andra världskriget. Lite samma känsla över det som när vi går till kyrkan, tystnad för att visa respekt (och därmed några som hyssjar sina barn, en morfar som bär iväg med en ilsk tvååring, en hund som blir åtsagd att inte skälla) och vissa var ändå ganska uppklädda. Tagit sin fina kappa och de där skorna som är något litet extra. Röda vallmoblommor (gjorda i valfritt material) som släpptes från kyrkans torn och spreds i vinden.
En sväng till Tesco och inhandling av varor till vår Sunday roast. Som Sophie lagade till alldeles fantastiskt! Så gott! Drack en skvätt rött vin till, drog på en film, åt glass och jag ringde till min Pappa för att säga grattis på fars dag. BRA söndag.
Skulle vilja hävda att jag hunnit med både att göra och se saker medan jag varit där, likväl som att göra ingenting och bara ladda. Hemsidan finns en start på, idéerna har fått jobba lite, funderas på och slipats lite. Input och pepp från olika håll. Det gör vi om snart igen va? Jag tycker det.
Nedgång mot Arlanda på g, tror ni jag kan lyckas hinna med tåget om ish en halvtimma? Håll tummarna!
P.S. HAHA. Kunde ju jag tro. Bara kön till passkontrollen tog en halvtimma. Jag fick vara glad att jag hann med nästa som gick en timma senare. Vilket jag höll på att göra bort mig med istället. Gick på fel tåg. SLs tåg. Vilket stannar på typ MASSA ställen innan det når Stockholm där jag hade byte. Det var precis att jag hann med nästa tåg. På riktigt precis på det berömda. Eller alltså. Lite till godo. Säkert en knapp minut eller så. Det är ju EGENTLIGEN bara att ta nästa. Men det var lite för spännande just idag. Det var skönt att jag slapp den. D.S.
