En halv fredag bakom kulisserna och sedan en lördag i butiken. I fullt ös. Det var lite nervigt i början, allra helst att ta betalt, men jag tyckte nog att jag började få koll på det framåt eftermiddagen. Fortfarande lite nervöst att ta betalt, men det är inte så svårt egentligen. Det är nog bara att det känns stressande när en kund står och tittar på en samtidigt. Kunder är jag ju ändå van vid, betalningen brukar däremot ske mot…
Nu börjar veckorna gå fort. Jag har tappat räkningen på hur många veckor jag varit här? Vet i alla fall att jag snart är halvvägs, är det efter nästa vecka? Eller är det om två? Spelar egentligen ingen roll, känns som att jag lagom börjar komma in i det. Och äntligen börjar lära känna lite folk, åt middag med kvinnan från caféet i veckan vilket var supertrevligt! Ska ut och äta imorgon kväll med en tjej jag bodde ihop med…
Jag vill inte bli tjatig. Känns som att varje inlägg börjar med ”sitter på ett fik…”, men idag. Idag har jag hittat ett ställe jag tänker åka tillbaka till ofta. Och då har jag inte fått maten än. Tog min lilla röda fara (som senaste inlägget handlade om, köpte mig en liten bil i fredags!) och åkte ish en kvart ut i skogen (eller alltså skogen känns fel, det är ju liksom inte skog. Granar och tallar. Det är åker…
Värsta bita-ihop-så-käken-stelnar-paniken börjar lägga sig och det börjar snarare bli ett övertrött fnitter. Från huvudvärk till ett lättande, lite nervöst, försiktigt skratt. Åt mig själv. Törs jag släppa på garden nu? Är allt löst? Kan jag slappna av nu? Jag har just köpt mig en bil i England? Var det genomtänkt verkligen? Jadå. Klart det var. Faktiskt väldigt vänt-och-vridet-genomtänkt, ältat och räknat. Och räknat igen. Det är logiskt, det har grunder, det är okej. Bästa sättet att ta mig runt…
Var på äventyr igår! Tog bussen till Moreton-in-Marsh, som är ett lite större samhälle än detta, men inte fantastiskt mycket större av min knappa analys. Tog mig en stärkande förmiddagsfika och traskade sedan mot Batsford Arboretum. En promenad över åkrar, genom fårhagar, upp lite för långt, ner igen och in genom entrén till denna stora park. Som jag fattat det, park anlagd till ett väldigt, väldigt stort hus (slott?), men som nu inte ägs av samma människa. …Person? Förening? Oklart….
Vaknar tidigt, av mig själv givetvis (och inte alls av ett skränigt, uppiggande larm för att jag tycker att bästa tiden att springa är tidigt på morgonen så man får det överstökat och slipper träffa på så många andra). Solen har lagom börjat synas över trädtopparna (eller, det är fortfarande bäcksvart ute för att tanken bara for förbi huvudet att det kanske fortfarande är mörkt vid sex? Men att jag inte kollade upp det. Kan informera om att solen går…
Den här helgen (lördagen då givetvis) tog jag mig till Cheltenham. Sitter dock inte på något fik idag utan på en väldigt pubig restaurang, ”The Tavern”. Lunch, ordentlig lunch, var ett måste, och antagligen för att det kändes något enklare, jag har ju faktiskt varit här förut. Då den där kvällen när vi tackade av en tjej sist jag var här. Känns lite tryggt. Det är också en av restaurangerna som Jade och hennes man driver, vilket också känns bra….
Sitter på ett fik. Alltså det här med att gå och äta eller fika ensam. Är så ovant. Lite obekvämt. Ganska mycket obekvämt. Ju mer man gör det desto bättre känns det antar jag. Har, utan att på något sätt med mening, kastat i mig en Caesarsallad på ish 6 minuter. Vilket kanske egentligen inte är så konstigt med tanke på att det ungefär är den tiden jag brukar äta på, men ändå. Försöker verkligen låååångsamt dricka kaffet med tanke…
Vaknade imorse av mitt vanliga larm, med känslan av att jag skulle vakna hemma. En liten sekunds panik över att jag inte var hemma utan på ett hotell med ett plan att passa. Att det gick över helt ska jag inte säga, men det är mer bara en liten nervositet och förväntan som dröjer sig kvar. Är nu igenom bagageinlämning (med en väska som jag visste var liiiite för tung (jag ska faktiskt vara borta i fyra månader, då maxar…
Jag ska tillbaka till Holland Cooper! Iiih! Skräckblandad förtjusning på den. Bestämdes för ish tre veckor sen och nu sitter jag på bussen på väg upp till Arlanda. Passerar just nu Stockholm faktiskt. Har varit lite berg-och-dal-bana kan jag säga. Ena dagen ska det bara bli hur kul som helst, och nästa känns det ändå liiiite inte helt bra. När en vän sa till mig att ”vet du, jag är själv så fruktansvärt trött på alla dessa människor som trycker…